Då är jag och mina ettor igång!

Tredje dagen med eleverna är avklarad och det känns jätteroligt men väldigt ovant. Från att haft en åk 3 där eleverna kan skriva och läsa och oftast kan ta instruktioner med lätthet till att ha 17 barn som jag ständigt måste vägleda, trösta och hjälpa. Jag VET att det är så här i en etta från början men det är lika ovant denna gång ändå! Nu gäller det att arbeta upp en struktur på vårt arbetssätt så att de blir lite mer självgående ibland. Det gäller att tillsammans upprepa, strukturera och repetera så att det kan "rulla" på lite :-)

Jag har inte kommit igång med att skriva på datorerna ännu men jag känner ingen brådska där ännu. Jag känner att jag måste få till lite olika "stationer" innan vi kör igång, allt för att undvika kaos!

Mer övertygad om att detta är rätt väg är att gå blev jag efter att ha deltagit i olika diskussioner på sociala medier idag. Där har några kloka "kollegor" också uttryckt samma tankar och det känns skönt att höra att det är fler som har det likadant! Speciellt när man arbetar på en liten skola där jag är ensam om att ha en etta.

Det är ofta jag känner samma känsla som mina "kollegor" på nätet, TVIVEL! Vad håller jag på med? Är detta lärande? Har jag valt rätt arbetssätt? Och mycket andra funderingar....

Efter att i flera år ha testat många olika arbetssätt, digitala verktyg och metoder så har tvivlet ofta infunnet sig likaså har ju Jante ofta suttit där och knackat på min axel.

Nu har jag nästan lyckats borsta bort Jante från min axel och så har jag vänt mina tvivel till något bra! Jag ser mina tvivel som pedagogisk utveckling!
Att jag tvivlar betyder ju faktiskt att jag reflekterar över min undervisning! Att jag vågar prova nya vägar och att jag kan erkänna om det blir fel. Då blir det "gör om, gör rätt"! Tänk vad hemskt om man bara kör på i gamla vanor, utan reflekion kring sitt arbete.

Nu ska jag förbereda morgondagen då vi ska göra bokstavs-rönnbärstavlor! Det var något som jag gjorde förra gången jag hade ettor och det var en jättebra uppgift!

Fast då var då och nu är nu! Så vem vet hur det går denna gång! ;-)